Ibland är dagen efter nästan bättre än dagen före. Att utan dåligt samvete (och eftersom jag inte dricker så mycket nowadays även utan baksmälla) kunna ligga i sängen och titta på husletarprogram och Project Runway och äta en semla.
Varför släpa hem någon, ha taffligt fyllesex och vakna nästa morgon med ångest och inget att prata om när man kan ha värsta bästa dagen alldeles för sig själv? What's the point liksom.
