Nästan så jag tror att mormor är piggare.

Idag är en sådan dag då jag känner mig gammal, gammal. Det gör ont nästan precis överallt fastän jag tagit tabletter och jag fryser trots tredubbla lager kläder. Nu ska jag försöka värma upp sängen med varmvattenflaskor innan jag lägger mig under duntäcke och en extra filt - som en äkta liten urgammal gumma.

Fruktsallad!

Inte leken alltså, utan the real thing. Värsta bästa vitaminkicken när man som jag håller på att bli sjuk, eller som min stackars syster är det redan. Och man kan äta nästan hur mycket som helst utan dåligt samvete!

Visserligen ser det kanske inte jätteaptitligt ut på just den här bilden, men min fruktsallad med kiwi, apelsin, äpple, jordgubbar och persimon (eller var det en sharonfrukt - hur vet man skilladen?) var i alla fall smaskens. Särskilt med en stor klick kryddig rabarberglass till!

Att göra en dag bra.

Efter middag och en sinnessjukt god pepparkakscheesecake hos faster, samt en massa kramar och kärleksförklaringar från de älskade småkusinerna känner jag mig som en människa igen efter en rätt tuff dag.

Nu ligger jag i mjukisar i syrrans soffa och tittar på skräptv och dricker julmust. Det enda smolket i bägaren just nu är att man måste upp i svinottan och frysa halvt ihjäl i morgon bitti. Men det får jag ta itu med i morgon - nu blir det skönhetssömn för hela slanten!

Skönhetslyft.

Jag kan inte sova, så jag har spenderat den sena söndagkvällen med att glutta på kriminalserier på tv och göra om min bloggdesign. Vad tycks om det nya utseendet? Hit eller miss?

Suddiga bilder, men finfina vänner.

Gårdagen kan sammanfattas i en serie suddiga bilder från Debaser Medis. Jag åkte hem innan LO-FI-FNK började spela, men sov ändå till efter tolv idag. Så himla trött var jag.

Världens bästa shots!

Äntligen har jag alla nödvändiga ingredienser för att göra Kelly-shots - vilket bäddar för en toppenkväll. Jag överväger till och med att låtsas vara ung och fri från ansvar och oro genom att ta på mig Converse ikväll när vi ska ut. Trots snö och minusgrader.

Så här många shots kunde jag och min syster dela på åt gången.

Kelly-shots är för den oinvigde min absoluta favorit, som vi hittade på en bar som hette just Kellys i somras när vi var i Hersonissos på Kreta. Mjölk, vit kakaolikör och Creme de menthe toppat med kanel. MUMMA!

En fantastisk kompis 2.

Det här kanske, eller kanske inte, är en del av min övertalningskampanj för att få Michaela att orka bli pigg och kry till kvällen och hänga med ut på bus. Oavsett vad, så är hon i alla fall en fantastisk kompis - som snart bor nästan granne med mig, vilket ju såklart är ännu mer fantastiskt!

På fest sommaren 2009.

Juldagen 2009, på WC såklart.

Midsommar 2010.

När jag träffade Michaela första gången var det liksom kärlek vid första ögonkastet. Jag hade Oreos med mig när vi parkhängde, och hon blev alldeles lyrisk. Våra dåvarande respektive, som ju var anledningen till att vi lärde känna varandra från början, var nog lite sotis för att vi tyckte så mycket om varandra. Och det gör vi fortfarande!

Baby, jag är så glad att du är min vän och hoppas att du alltid kommer vara det. I vått och torrt, högt och lågt - säg bara till, så är jag där!

Dagens bästa!

Jag älskar ju att skriva listor. Här är en med saker som gjort mig glad (hittills) idag:

- Att promenera i snön (värsta bästa ljusterapin)
- Farbrorn som körde förbi i en bil och höjde sin vattenflaska mot mig när jag väntade på grönt ljus vid övergångsstället
- Att jag hittade en bortglömd, fin klänning i min garderob
- Att se mig i spegeln i ett provrum och tänka att jag inte ser så tokig ut ändå, fastän jag är osminkad!
- Extrapris på choklad i affären där jag handlade!
- En himla god och enkel lunch som jag lagade till mig själv
- Att jag lagt in en massa bra musik i telefonen som jag kunde lyssna på när jag var ute.
- Bra planer inför i morgon!

Vänskap och varm choklad.

Mirijam var ju här för någon vecka sedan och vi hade en riktig myshelg. Vi åkte ut till Tyresö Slott och promenerade i höstvädret och låtsades att vi var ute på den engelska landsbygden. Mimmi var modig och vågade klättra på broräcken, och vi hittade en sjunken båt i Notholmens gästhamn.

Vi hade med spetsad varm choklad, men det kom vi inte ihåg förrän vi väntade på bussen hem. Lyckligtvis värmde den lika bra då - och smakade riktigt bra! Alla bilder är lånade (det vill säga stulna!) från Mimmis facebook.

Jag tror jag bor i en igloo.

Jag trivs jättebra i min lägenhet. Jag älskar att komma hem till den, särskilt när det är mörkt eller snöar. Det är tryggt och mysigt och luktar hemma. Men nu... Nu är det nästan minusgrader inne. Jag glider runt i minst dubbla lager kläder och svär över mina fisljumma element som inte vill fungera som de ska och fryser halvt ihjäl.
Tur att jag har ett tjockt och mysigt duntäcke att krypa in under. Det ska jag göra nu - och stanna därunder riktigt, riktigt länge.

Ännu ett dagsverke avklarat!

I dag har jag fått sticka en massa små barn, och ta en hel bunt med halsprover. Är man knäpp om man tycker att det är kul? Varje gång jag gör något rätt (det vill säga varje gång hittills, peppar peppar!) får jag lust att göra en liten segerdans och blir mer och mer pepp och självsäker. Och mer och mer säker på att jag vill plugga vidare till barnsjuksköterska om några år.

Så här tjusig är jag när jag väntar på mina patienter!

I morgon blir det dock inget barnarbete för min del, eftersom jag ska följa med distriktssköterskan ut på en rad hembesök och sen försöka jobba lite med min studieuppgift. Men nästa eller nästnästa vecka ska jag få vara på BVC! Det är det jag ser mest fram emot med hela praktikperioden...

and I see it through your eyes.

En meter snö utanför dörren och inte skottat. Istället för att bli sur och stanna hemma drar jag på långkalsonger i ylle och ett par rejäla kängor och lyssnar på Firefox AK och Tiger Lous Winter rose  när jag försöker ta mig från Tyresö.

Nostalgi på gott och ont.

Jag och min favoritblondin på Bonden höst/vinter 2008.

Vissa dagar, särskilt på helgerna, är det nästan som att vara tillbakaflyttad i tiden - samma stad, samma människor, samma attityder. Det händer så mycket och dyker upp så många som påminner om förr i tiden. Och med förr i tiden menar jag för en sisådär två, två och ett halvt år sedan.

Förr i tiden när jag spenderade veckans alla dagar på något ölhak med Mary, var olyckligt kär i fel kille, försökte bli kär i (alla) andra men alltid misslyckades, lekte att jag var filosof och skrev en bok. Förr i tiden när vi dansade bort våra lördagar på Ace, drack mousserande jordgubbsvin och hade allsång på förfesterna och trodde att alla popsånger handlade om oss.

Och det gjorde de. För oss så gjorde de det.

Tyresö = Nordpolen?

Årets första snö (som smälte bort på en halvtimme).

Det sägs att det ska snöa hur mycket som helst de närmsta dagarna. Det är redan så snöigt och halkigt att bussarna inte stannar vid min hållplats. Jag har längtat efter snö ett par veckor, men nu när jag är ute på praktik på andra sidan stan (närmare bestämt på en vårdcentral i Rinkeby) vill jag ju kunna ta mig dit och vara där och ta venprover och ta emot patienter och lära mig saker - inte bli insnöad hemma för att SL och Nobina är lite rädda för halka. Jag håller tummarna att jag kommer iväg i morgon bitti!

Men jag hoppas ändå att kylan håller i sig så att inte snön smälter bort igen. Jag är trött på slask och grått, nu vill jag att världen ska vara vit fram till februari!

Godaste tryffeln en söndagkväll.

Det är supergott och hur enkelt som helst att göra egen chokladtryffel. Det här receptet hittade jag på en handskriven lapp som låg mellan några av böckerna i min stora hög med kokböcker. Självklart var jag tvungen att testa det!

Dessa små bitar av himmelriket får bo i en fin ask jag fått av Mimmi tills de blir uppätna.

Bryt ned 175 g mörk choklad (helst MINST 70% kakao!) i en bunke. Koka upp 1 dl grädde, 3/4 dl mörkt muskovadosocker och 2 msk smör i en liten kastrull. Häll gräddblandningen över chokladen och låt stå någon minut innan du rör om tills all choklad är helt smält.

Låt smeten svalna en stund medan du klär en liten form med bakplåtspapper. Häll ned och bre ut chokladsmeten jämnt i formen och låt sedan svalna i kylskåp - eller som jag gör nu när det ändå är så kallt, på balkongen!

När det hela har stelnat skär du upp tryffeln i så stora bitar som du vill ha (jag gör ganska små, för de här godbitarna är väldigt mäktiga!) och doppar sedan bitarna i kakao. Sedan är det bara att äta och njuta - mer än gärna till en kopp starkt, becksvart kaffe!

Ge mig fler såna här lördagar!

Igår var vi på Debaser Medis och såg Yelle! Klockan var halv nio när vi kom dit och vi var redan lite fulla. Så gör man när man är lite ekonomiskt lagda: man har förfest klockan tre på dagen och går till stället sinnessjukt tidigt för att slippa köa och betala inträde. Det var en riktigt bra idé igår, eftersom typ hela Stockholm stod och köade utanför sen. Synd för dem som missade en sjukt härlig spelning och en massa skönt folk. Som tröst till alla som inte kom in kan jag säga att de i alla fall missade stans längsta toalettkö...

Av någon anledning skulle vi prova en massa glasögon när vi väntade på att tiden skulle gå och den fantastiska spelningen skulle sätta igång. Det var ju kul, det har jag sett på bilder i min telefon. Tyvärr var 99% av dem fruktansvärda, så ni får bara se bilderna ovan. De är bara lite fula.

Nu är jag så himla trött så jag ska dra täcket upp över hakan och ligga och titta på Aladdin. Jag blev så sugen på att se den igår när jag upptäckte att Nille hade Aladdin-spelet på Supernintendo, så jag måste faktiskt se den idag. I morgon börjar vuxenlivet och allvaret igen, när jag har första dagen på praktiken, så idag ska jag bara titta på tecknat, äta middag med familjen (mamma lagar) och kanske spela lite Nintedo 64 med mina småbröder.

Äntligen lite pepp!

Precis när jag kände att jag var i en svacka och inte var säker på om jag var inne på rätt spår med skolan hände två bra saker nästan på samma gång. Först fick jag reda på att jag fått precis den plats jag önskat på praktiken nästa termin. Sedan klarade jag äntligen tentan i läkemedelsräkning! Känns perfekt att det hände på årets sista vanliga skoldag. Från och med måndag har jag nämligen praktik...

Jag tror jag slutat hata vintern...

Det snöade när jag åkte hem från Mary och Emelie.Det var så himla fint.

Hela november har jag bara gått omkring och längtat efter mer snö. Egentligen tycker jag inte om snö. Eller vintern. Men i år har jag tänkt att det i alla fall är bättre med vinter än med höst. Bättre med snö än regn. Bättre med vitt än grått. Bättre med minusgrader än slask. Så kom igen då, ge mig en riktig jäkla vargavinter. Jag kommer tycka att det är kul i minst två veckor, jag lovar. Sedan kommer jag nog hinna tröttna - det gör jag ofta efter två veckor eller så...

Oh what a night!

Fredag med hemlagad wok, ingefärste, en flaska billigt bubbel (Törley) och sällskapsspel (just nu När då då?) och såklart fantastiskt sällskap av Mary, Jerry och Patric. Kan man ha det bättre? I think not!

 

 

Egentligen borde man kanske spela spel lite oftare. Det är ju faktiskt himla roligt. Särskilt när man vinner. Vilket jag gjorde 50% av de (två) gånger vi spelade i dag.

Förberedelser.

Jag förbereder mig för min omtenta i läkemedelsräkning i eftermiddag med Nyhetsmorgon och becksvart kaffe drucket ur min finaste, sköraste, tunnaste, loppisfyndade lilla rosenmönstrade kaffekopp innan jag sätter igång med ett par timmars extra matteplugg.

Håll tummarna klockan ett. Den här gången ska jag banne mig fixa det här!

Kalla händer, kalla fötter, kallt hjärta?

Alltså, min lägenhet är så himla kall. Elementen är uppvridna på max, men är ändå bara ljumna. Jag har dubbla sockor, fårskinnstofflor och världens kallaste tår och stelaste fingrar.

Jag får nog göra ett tillägg till min vanliga beskrivning av mig själv: Kalla händer, kalla fötter, kallt hjärta. Och en kall lägenhet.

PS.

Jag är ensam. Men jag är det självvalt, och på ett sätt som jag tycker om. Jag är ingen sällskapsmänniska, i alla fall inte i mer än en kväll i taget. Jag tycker om att stänga dörren släcka lampan skärma av omvärlden och vara för mig själv. Vill jag ha sällskap ger jag mig ut och socialiserar, eller bjuder hem mina vänner, men ofta är lite skön musik, en god bok och ett varmt bad det jag mest av allt vill ha. Egentid är den bästa tiden, och vår bästa tid är nu.

She's a bit lonely, well, she thinks...

Onsdagkväll, en mangodrink i badkaret och Kristofer Åströms Heavy on the drinks från skivan Rainaway Town i högtalarna.

Jag har alltid varit en textmänniska. Det är så jag connectar med låtar - och med annat också för den delen. Text text text. Så lyssna, verkligen lyssna, så kanske du ser (eller rättare sagt hör) samma sak som jag i den här låten.

She was so pretty when she was young

Happy with a man she called "the one"

Everything turned and she fell helpless to the ground

But she was so pretty when she was young

Vuxenpoäng till brorsorna!

Mina småbröder är så himla söta. De har slutat protestera när jag kallar dem gulle, och har istället börjat krama mig när vi ses. Det tar jag som ett tecken på att de börjar bli vuxna. Och på att de ändå gillar sin fåniga lilla storasyster.

Jag är allt du drömt om.

Min måndag avslutas med en bra låt med ett bra band som en vän tipsade mig om för vad som känns som en hel evighet sedan. Varsågod, här får du av mig: Steget och Kom igen.

Jag kan inte vänta på dig, så spring ikapp nu 

för här har jag stått för länge, det börjar bli kallt ju. 

Hur mycket kan allt vara värt nu när tiden har gått? 

Det är dags att du ger tillbaka för du har fått.

Kom igen, kom igen våga jaga mig, jag är allt du vill ha. 

Kom igen, kom igen sluta fega ur, jag är allt du drömt om.

Jag är en vampyr.

I fredags var vi på en stor vampyrfest (tema: True Blood) på Ulvsunda Slott. Självklart gick vi all in och klädde upp oss som bara den. Tyvärr blev det inte så mycket bilder, och det finns sorgligt nog inga i helfigur. Annars hade ni kunnat få se mig i röd korsett, långa handskar, svarta lackshorts, strumpbyxor med söm bakpå och lackskor med höga klackar...

... men jag tycker ändå att jag var ganska snygg, även om man bara ser outfiten upptill! Jag funderar nästan på att bli vampyr på heltid, någon som kan hjälpa mig att fixa det?

Jippie!

Underbara fantastiska Mirijam är i Stockholm på besök (!!!!!) och har efter en riktig myskväll somnat på min soffa. Nu ska jag också sova, för i morgon blir det sightseeing i Tyresö!

Fredagens låt!

En bra låt för att fira att det återigen är fredag - Owl City och Umbrella Beach.

Stökigt stressigt.

Sjukt mycket att göra ikväll - det mesta var dock roliga grejer, och nu är nog allt äntligen färdigt. Vad det hela handlar om får ni veta i morgon. Nu ska jag sova, i syrrans lite för korta men ändå fullt funktionella soffa, innan jag stupar. Jag är nämligen sinnessjukt trött...

En fantastisk kompis 1.

Jag har så himla många underbara vänner! Det här inlägget tillägnar jag dock Mirijam, eftersom hon lyste upp min gråa onsdagsmorgon med ett antal skojiga mail. Mimmi är alltså tjejen som skickar fräckisar, roliga bilder, är söt som socker och en jävel på att supa (eller kanske snarare på att bli full!)

Och ja, jag vet att jag ser ut som en freaking giant bredvid lilla späda Mirijam, men eftersom kvällen då bilden togs var så himla bra - åtminstone innan vi klappade ihop på McDonalds klockan 23 och Sofie fick släpa hem oss till sin lägenhet och bädda ned oss - så bjuder jag på den ändå. Eller ja, Mirijam bjuder väl på den, för jag snodde den från hennes Facebook!

What a wonderful caricature of intimacy.

Från mig till er alla, Build God, Than We'll Talk med mina tonårsfavoriter Panic! At The Disco, som förutom att göra bra musik även gör helt sinnesjuka och lite porriga videos.

 

There are no raindrops on roses and girls in white dresses.
It's sleeping with roaches and taking best guesses
At the shade of the sheets and before all the stains
And a few more of your least favorite things.

Jag såg faktiskt inte ens emo ut!

Jag känner mig lagom pubertal som lyssnat på Fall Out Boy och My Chemical Romance hela dagen. Det är sånt som får mina bröder att reta mig och säga att jag är emo. Vilket jag har aldrig varit. Inte ens lite grann.

Inte ett dugg faktiskt. Jag lyssnade på Panic! At The Disco och var nästan alltid olyckligt kär, och hånglade ibland med en kille från estetklassen när vi var på fest och vågade sen inte titta på honom i skolan eftersom jag var blyg, och jag skrev en massa dikter om allt. Men jag var inte emo för fem öre, end of story.

Det är inte lätt att vara lett.

Lettland är ett fattigt land, dit man kan resa med båt för en hundring (om man hittar en billig hytt dagen innan) och köpa en sjuttis inhemsk vodka för strax över femtiolappen, shoppa billiga skönhetsprodukter och fina raggsockor stickade av gamla tanter som sitter ute i blåsten på marknaden hela dagarna, sju dagar i veckan.

Det är ett land där sura kärringar puttar en och tränger sig före i kön i mataffären, där man måste ha kvitto på ALLT man har med sig i väskan och fickorna ifall att en vakt stoppar en (och det händer ganska ofta) och där folk försöker pracka på en allt möjligt skräp som de vill sälja. Ett land där tanter visar hur mycket man kan töja ut ett par strumpbyxor, och hur stor rumpa man får plats med i dem, som försäljningsargument när man är på torget (det knepet fick dock motsatt effekt på mig - jag har storlek 36, jag vill ha SMÅ strumpbyxor!).

Det är ett land med ett folk som blivit förtryckt, förkrossat, förslavat... Och ändå överlevt. Inte konstigt att de puttas lite. Inte konstigt att de gör allt de kan för att tjäna några extra ören. De flesta är faktiskt riktigt trevliga och gästvänliga, och även om det finns mycket som är väldigt slitet så är det ett underbart land. Även om det kanske inte låter så på min beskrivning... Men vänta bara tills i sommar när vi åker till Jurmala igen, då kommer jag komma med ett långt inlägg fullt med bilder på Baltikums riviera och vackra ord till Lettlands ära och pris!

Tills dess finns ett litet inlägg med bilder från Jurmala här. Och så tycker jag att alla som har lite tid och pengar att spendera borde ta sig en tripp med Tallink och se Riga med egna ögon!

Du är allt jag ser och hör, du är allt jag ser och hör

 

Markus Krunegård - Barn från röda stan.

Jag vet att jag sa att jag aldrig mer skulle kunna gilla Markus Krunegård efter att han fick hybris och släppte två plattor på en och samma gång och hade spelningar med en skiva i taget. Jag vet att jag sa det. Men jag har också sagt att jag aldrig mer skulle lyssna på Lasse Lindh, att jag hellre skulle dö än att äta fetaost och att jag aldrig skulle börja gilla öl. Och det höll jag ju inte heller fast vid... Jag är kanske lite inkonsekvent.

Hosta och huskur.

Jag är ju som sagt dunderförkyld och som alltid när jag är det har jag ont i halsen och en jäkla hosta. Surfade runt och kollade lite huskurer, och blandade ihop två stycken av det jag hittade hemma i kryddhyllan. Fyllde en tesil med timjan och salvia (torkad, eftersom det var vad som fanns att tillgå hemma) och riven ingefära och hällde kokande vatten över hela härligheten. I en kopp, såklart. Blandade i en himla massa honung - dels för att det är bra, och dels för att det kanske skulle smaka lite bättre - och nu väntar jag och ser om det har någon slags effekt. Man kan ju alltid hoppas.

Ont, men i väntan på nåGOTT.

Jag hostar som ett gammalt fattighjon med tuberkulos (tur att vi blivit vaccinerade mot det genom skolan). Lite feber och frossa och halsont på det också, såhär lagom till helgen. Risken att tappa rösten är överhängande - och det är något som absolut inte får hända. I morgon bitti har vi nämligen redovisning och opponering av arbetena vi gjort den här veckan.

Därför kurerar jag mig i soffan ikväll, med te och en bok och min italienska poncho i blå kaninpäls och väntar på att brorsan ska komma hit med min nya och nyreparerade tv!

Italy vs. Helsinki

 

Jag har haft Laakso och Peter Jöback sjungande i min skalle hela veckan. Undrar just varför...

Lilla lillebror och stora pizzan.

Jag och Ludde beställde varsin sjukt stor pizza. Jag har inte ens ätit halva och är redan mätt så det kan räcka för en vecka...

Megapizzorna kostade typ 65 kronor styck och smakade alldeles utmärkt. Beställda och hemkörda blev de från pizzeria Palermo i Tyresö. Dem kan den som vill nå på telefonnummer 08-7703723.

(Förresten, visst är min lilla bror söt? Han är typ två decimeter längre än jag, men han kommer ändå alltid vara min lilleputt).

Inte konstigt att alla är trötta.

I dag har jag och Sepideh suttit i skolan hela dagen och skrivit på vår forskningsöversikt/systematiska litteraturstudie - uppgiften som kändes som att den aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den.

Skrivarbetet är färdigt, så nu återstår bara att läsa en annans grupp arbete och förbereda inför opponering på fredag. Och tentan i vetenskaplig metodik på torsdag. Och att göra en power point-presentation. Och... och... och... och... Det tar liksom aldrig slut. Tur att man i alla fall har helt fantastiska gruppkamrater!

Häpp.

Jag vet att det är måndag i dag, men min helg har liksom varat tills nu. Just nu känner jag mig sjukt jävla oinspirerad men kan i alla fall säga så mycket som att jag har haft en bra, fin och rolig helg och att jag har skrattat jättemycket. Det får duga tills vidare.
Kanske återvänder inspirationen imorgon. Man kan ju alltid hoppas.