Ibland behöver man som bara vara själv.

Bortsett från första gången jag var ensam hemma, när jag var en 15-16 och familjen var på semester i Dalarna, har jag aldrig varit rädd för att vara ensam. Jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap. Som i dag, när jag kom hem efter en lååååång dag på min praktikplats och lagade mumsig middag och matlåda och drog på mig mina dubbla raggsockor. Då kände jag bara att ååååååh, vad skönt att inte behöva dela den här kvällen med någon.

 

Och så lyssnar jag såklart på lite bra musik, till exempel The Concretes och On The Radio och har en rosa ljusslinga tänd. Då kan man ju inte annat än trivas med livet, eller hur?