Jag såg faktiskt inte ens emo ut!

Jag känner mig lagom pubertal som lyssnat på Fall Out Boy och My Chemical Romance hela dagen. Det är sånt som får mina bröder att reta mig och säga att jag är emo. Vilket jag har aldrig varit. Inte ens lite grann.

Inte ett dugg faktiskt. Jag lyssnade på Panic! At The Disco och var nästan alltid olyckligt kär, och hånglade ibland med en kille från estetklassen när vi var på fest och vågade sen inte titta på honom i skolan eftersom jag var blyg, och jag skrev en massa dikter om allt. Men jag var inte emo för fem öre, end of story.