Markus Krunegård - Barn från röda stan.
Jag vet att jag sa att jag aldrig mer skulle kunna gilla Markus Krunegård efter att han fick hybris och släppte två plattor på en och samma gång och hade spelningar med en skiva i taget. Jag vet att jag sa det. Men jag har också sagt att jag aldrig mer skulle lyssna på Lasse Lindh, att jag hellre skulle dö än att äta fetaost och att jag aldrig skulle börja gilla öl. Och det höll jag ju inte heller fast vid... Jag är kanske lite inkonsekvent.
