Jag började tänka på min högstadietid. Mina tonår. På tiden då Cassi, Nattis och Jocke var mina bästa vänner, jag var blyg men ändå inte, och då Stockholm kändes så himla stort, så som det inte gör längre. Då jag tjuvrökte för första (och nästan enda) gången. Då jag skrev dikter tills fingrarna stelnade i skrivkramp, läste Hjalmar Söderberg, tyckte att jag var tjock (det var jag inte) och var ständigt olyckligt kär (i Ola Salo, Håkan Hellström och ibland i diverse killkompisar).
Och då några av mina bästa älsklingslåtar var:
(och hur snygg är inte den här videon? åh melody club, åh!)
Den som är nyfiken på vad jag mer lyssnade på kan klicka här för en finfin Spotifyplaylist.
