måndag, januari 4

historien om täckbyxorna 2010.

Jag funderade en stund på att ta en promenad ute. Snön glittrade, solen sken, och det var svinkallt (flera minusgrader) så jag tänkte att om jag hittade mina gamla täckbrallor, då kunde jag gå ut.

- Hittade täckbyxorna, efter en bra stunds grävande och letande i garderoben - glädjen över att kunna leka i snön blandas med skräcken för att behöva gå ut (och leka).
- Konstaterade att de var snygga med sitt turkosa foder och praktiska snölås. Happy joy, som Kråkan brukar säga.
- Provade dem - storlek 34/36 - och klart som fan var de för små. Jag har ju inte använt dem på typ fyra år, så jag borde förstått redan från början att det inte skulle funka. Kanske skulle få igen dem om jag är naken under, men då försvinner liksom funktionen (och så är det nog inte så skönt).

Så, jag kan inte gå ut och vara hurtigt friluftig i snön. Vad synd.