Landets sämsta simultankapacitet?

Eftersom både Michaela och jag varit krassliga idag hade vi lite tjejkväll hemma hos henne. Vi svullade så mycket att jag tror jag gick upp en sisådär fem kilo under kvällen! Lyckligtvis var hennes Eric på någon slags julfest så vi hade lägenheten för oss själva och kunde spela Dance Central på Kinect utan att någon såg oss.


Jag kom fram till att jag lider av någon sorts dansdyslexi. Min förmåga att utföra koreograferade rörelser med händerna och fötterna samtidigt är lika med noll. Det finns många anledningar till att jag blev indie. Det här med dans är en av dem...

Jag dansar nog helst full på fulla dansgolv där man slipper tänka.

Vill ni ha lite fulbilder?

Jag är krasslig och känner mig inte i lag med att bli fotograferad just nu. Så ska jag göra som pandasoppa och lista mina topp 3 fulaste bilder på mig själv? OBS, bara om mina kompisar lovar att inte överge mig för att jag kan vara så ful. Men det gör de nog inte, de flesta har ju som sett mig så i levande livet redan.

Våga för att vinna!

Jag brukar ju aldrig vara med i tävlingar, eftersom chansen att vinna är så liten att det är totalt ovärt. Men igår tänkte jag om lite - man måste ju satsa för att komma någon vart och har ju större chans att vinna om man är med än om man inte är det.

Så gå in här och rösta på mitt bidrag i Apollos resetävling!

Priset är en resa som gästrecensent till Apollos Mythos Beach på Rhodosen vecka i maj. Det skulle vara perfekt för att fira min födelsedag, och jag skulle bjuda er alla på en massa bilder och alla smaskiga detaljer om resan! Så rösta, rösta, rösta!

Självklart skulle min kära syster Klara följa med som resesällskap. Allt för att garantera en händelserik och rolig resa - både för oss, och för dem som skulle få följa den genom bloggar och bilder!

Lys upp min morgon.

I kyla och mörker kan man skatta sig lycklig när man kan hänga upp en stjärna i fönstret.

Ibland behöver man som bara vara själv.

Bortsett från första gången jag var ensam hemma, när jag var en 15-16 och familjen var på semester i Dalarna, har jag aldrig varit rädd för att vara ensam. Jag trivs alldeles utmärkt i mitt eget sällskap. Som i dag, när jag kom hem efter en lååååång dag på min praktikplats och lagade mumsig middag och matlåda och drog på mig mina dubbla raggsockor. Då kände jag bara att ååååååh, vad skönt att inte behöva dela den här kvällen med någon.

 

Och så lyssnar jag såklart på lite bra musik, till exempel The Concretes och On The Radio och har en rosa ljusslinga tänd. Då kan man ju inte annat än trivas med livet, eller hur?