Lettland är ett fattigt land, dit man kan resa med båt för en hundring (om man hittar en billig hytt dagen innan) och köpa en sjuttis inhemsk vodka för strax över femtiolappen, shoppa billiga skönhetsprodukter och fina raggsockor stickade av gamla tanter som sitter ute i blåsten på marknaden hela dagarna, sju dagar i veckan.
Det är ett land där sura kärringar puttar en och tränger sig före i kön i mataffären, där man måste ha kvitto på ALLT man har med sig i väskan och fickorna ifall att en vakt stoppar en (och det händer ganska ofta) och där folk försöker pracka på en allt möjligt skräp som de vill sälja. Ett land där tanter visar hur mycket man kan töja ut ett par strumpbyxor, och hur stor rumpa man får plats med i dem, som försäljningsargument när man är på torget (det knepet fick dock motsatt effekt på mig - jag har storlek 36, jag vill ha SMÅ strumpbyxor!).
Det är ett land med ett folk som blivit förtryckt, förkrossat, förslavat... Och ändå överlevt. Inte konstigt att de puttas lite. Inte konstigt att de gör allt de kan för att tjäna några extra ören. De flesta är faktiskt riktigt trevliga och gästvänliga, och även om det finns mycket som är väldigt slitet så är det ett underbart land. Även om det kanske inte låter så på min beskrivning... Men vänta bara tills i sommar när vi åker till Jurmala igen, då kommer jag komma med ett långt inlägg fullt med bilder på Baltikums riviera och vackra ord till Lettlands ära och pris!
Tills dess finns ett litet inlägg med bilder från Jurmala här. Och så tycker jag att alla som har lite tid och pengar att spendera borde ta sig en tripp med Tallink och se Riga med egna ögon!
