min bror och jag, vi har kramats av samma mamma

Min yngsta bror kom förbi hemma hos mig för en stund sedan. Helt oväntat. Han hade hört mamma och vår syster prata om mig och ville komma ner och kolla läget. Gulle.



(ps, jag vet att jag är den uslaste av alla usla på att blogga just nu, men jag har haft det lite tufft och har som inte velat/orkat/kommit mig för)

slå mig i skallen så kanske det går över.

Jag är så himla trött. Hela tiden. Så. Himla. Trött. Det känns som att ingen förstår hur utmattad jag är. Jag klarar av det jag måste - gå till skolan. Gå till jobbet. Men sen är det som att det bara susar i mitt huvud. Oavsett hur mycket jag sover, om jag får frisk luft, rör på mig eller äter. Jag orkar inte tänka, orkar inte göra, orkar knappt röra på mig om jag inte är tvungen.
Jag känner mig som havregrynsgröt. En jävla havregrynsgröt som legat i sin kastrull hela dagen, utan lock, och blivit ännu segare och oaptitligare än den var från början.

oväntat.

Dagens mest morbida:

Att skicka ett mail med rubrik "Obduktionsanmälan"
Att anmäla sig till en obduktion

månskensregn.

Jag tog en kvällspromenad i snön. På vägen tillbaka hem trampade jag i ett av mina egna fotspår. Det kändes sorgligt, som om jag var ensam kvar på jorden (vilket för övrigt var min största skräck i de allra värsta mardrömmarna när jag var liten) men var samtidigt nästan vackert på något sätt. Två fotspår från samma för stora sneakers i varandra i motsatt riktning.

produktiva söndagen.

Vad jag tänkt göra idag:

Diska
Städa
Träna
Duscha
Plugga
Äta nyttig söndagsfrukost


Vad jag egentligen gjort:

Tittat på serier
Ätit wienerbröd