månskensregn.

Jag tog en kvällspromenad i snön. På vägen tillbaka hem trampade jag i ett av mina egna fotspår. Det kändes sorgligt, som om jag var ensam kvar på jorden (vilket för övrigt var min största skräck i de allra värsta mardrömmarna när jag var liten) men var samtidigt nästan vackert på något sätt. Två fotspår från samma för stora sneakers i varandra i motsatt riktning.